Mental ohälsa och en stor säng
När det blev klart att Robin (eller red-Robban som vi kallar honom) skulle hem ett par dagar högg jag genast och krävde att få nyckeln till hans lägenhet. På köpet fick jag äppelpaj, som jag misslyckades med att äta, och ett stort kanalutbud.
Rummet
Robins rum är som tidigare nämnt en kopia utav Eltons med alla dess fördelar och nackdelar. Fast här lyser den idiotiska planlösningen inte igenom lika mycket då Robin har ett kombinerat teve- och datorbord som enkelt fungerar som en nätt avskärmning mot sängen. Väggarna är tråkigt vita och bredvid sängen ligger ett exemplar utav Häxan och Lejonet vilket jag tolkar som att Robin gillar att läsa kristen propaganda. Ett stort frågetecken sätts också för Robins estetiska sinne och mentala hälsa då han ovanför sin soffa hängt upp två tavlor. En på en grönhög Bob Marley och jämte honom en av tidernas mest kända filmpsykopater, Mr Blonde (Michael Madsen) från Reservoir Dogs. Efter att utnyttjat Robins stora kanalutbud med att kolla på en dålig skräckfilm där det hela sluta med att en halvnaken Meat Loaf (det var läskigt) flådde sig själv (inte fullt så läskigt) begick jag mig till sängs för en god natts sömn. Rummet är trevligt och trots att den fruktanslösa planlösningen döljs så är det för lite som sticker ut för ett högre betyg än tre av fem små skedar.
Sömnen
När jag tidigare under kvällen inspekterade sängen blev jag något oroad. Täcket kändes aningen för tjockt och frågan var huruvida jag skulle vakna alldeles för varm på morgonen. De två kuddar jag tillandahöll ifrån Robin var likt täcket något för tjocka och det var svårt att få iordning ett bra nackstöd med dem. Efter lite möda gick det till slut att somna och då Robin har en 120-säng var det ganska självskrivet att sömnen var oerhört behaglig. Ytterliggare plus också till möjligheterna till mörkläggning. En persienn som täcker igen det mindre fönstret mot vägen och det stora fönstret mot tvättstugan täcks av en vit gardin med stora prickar som släpper in lagom med ljus. När jag vaknade på morgonen var det lite som förväntat, att jag kände mig något varm, men den sköna stunden i sängen väger upp. Fyra små svaga skedar utav fem möjliga.
Drömmar
Återigen, inga.
/Pelle Bengtsson
Rummet
Robins rum är som tidigare nämnt en kopia utav Eltons med alla dess fördelar och nackdelar. Fast här lyser den idiotiska planlösningen inte igenom lika mycket då Robin har ett kombinerat teve- och datorbord som enkelt fungerar som en nätt avskärmning mot sängen. Väggarna är tråkigt vita och bredvid sängen ligger ett exemplar utav Häxan och Lejonet vilket jag tolkar som att Robin gillar att läsa kristen propaganda. Ett stort frågetecken sätts också för Robins estetiska sinne och mentala hälsa då han ovanför sin soffa hängt upp två tavlor. En på en grönhög Bob Marley och jämte honom en av tidernas mest kända filmpsykopater, Mr Blonde (Michael Madsen) från Reservoir Dogs. Efter att utnyttjat Robins stora kanalutbud med att kolla på en dålig skräckfilm där det hela sluta med att en halvnaken Meat Loaf (det var läskigt) flådde sig själv (inte fullt så läskigt) begick jag mig till sängs för en god natts sömn. Rummet är trevligt och trots att den fruktanslösa planlösningen döljs så är det för lite som sticker ut för ett högre betyg än tre av fem små skedar.
Sömnen
När jag tidigare under kvällen inspekterade sängen blev jag något oroad. Täcket kändes aningen för tjockt och frågan var huruvida jag skulle vakna alldeles för varm på morgonen. De två kuddar jag tillandahöll ifrån Robin var likt täcket något för tjocka och det var svårt att få iordning ett bra nackstöd med dem. Efter lite möda gick det till slut att somna och då Robin har en 120-säng var det ganska självskrivet att sömnen var oerhört behaglig. Ytterliggare plus också till möjligheterna till mörkläggning. En persienn som täcker igen det mindre fönstret mot vägen och det stora fönstret mot tvättstugan täcks av en vit gardin med stora prickar som släpper in lagom med ljus. När jag vaknade på morgonen var det lite som förväntat, att jag kände mig något varm, men den sköna stunden i sängen väger upp. Fyra små svaga skedar utav fem möjliga.
Drömmar
Återigen, inga.
/Pelle Bengtsson
Kommentarer
Trackback
