Eternal Sunshine on the Spotless Mind
Även om det är min nya sovplats framöver så var ändock första natten i sängen på Tullslätten 23 en upplevelse i paritet med att sova borta. Inte en aning om vad som väntar, inte en aning om hur det skulle bli. Därav redogör jag för min första natt här.
Rummet
Tomt likt en vänsterpartists själ. Enbart de tekniska mojängerna plockades ihop för att kunna idka kontakt med omvärlden och göra klipp på börsen. Tre fjärdedelar av väggarna är lika vita som en yuppies tänder, bländande skönt. Den sista fjärdedelen är brun där det målats ett träd i guldig färg. Gissningsvis en ek. Gud vad chic, som det irriterrande fruntimret i reklamen för tidningen med samma namn skulle sagt. Mot den trafikerade vägen sitter tre stora fönster som släpper in mängder med ljus. Något som skulle bli ödesdigert på morgonen, då avsaknaden av gardiner skulle göra sig jobbigt påmind. Rummet är rymligt men när det saknas möbler, dekorationer och gardiner kan inte betyget bli högre än två små skedar utav fem.
Sömnen
Då mitt enda rena lakan befann sig i Djurängen blev nödlösningen att slänga ner en filt som liggunderlag. Bor man i kollektiv är det lika bra att bete sig som en fattig. Att somna, trots några corn flakes-chaufförer som brände förbi utanför, var inga problem. Sömnen flöt på smärtfritt och sängen är som rapporterat lagom mjuk att sova i. Om sömnen var smärtfri var inte uppvaknandet det. Med en sol som bränner rakt igenom det oskyddade fönstret förvandlades jag snabbt till någon svettig strandraggare som gillar att äta korv och tycker att Metallica är världens fränaste och häftigaste band. Jag har aldrig känt mig så värdelös. Trots idoga försök att somna om gick det inte att undkomma solens strålar som värmde på något fruktanslöst. Här blir det ett tudelat betyg. Sömnen var en fyra men uppvaknandet var värt noll. Därav blir betyget två små skedar återigen.
Drömmar
Inga drömmar att rapportera. Nu orkar jag inte med att bry mig om att sätta betyg på icke-existerande drömmar. Men jag hör Bruce Springsteen - The River genom väggarna. En fantastisk låt och en arbetarklasshjälte som faktiskt betyder något. Fem små skedar till det, skål!
/Pelle Bengtsson
Rummet
Tomt likt en vänsterpartists själ. Enbart de tekniska mojängerna plockades ihop för att kunna idka kontakt med omvärlden och göra klipp på börsen. Tre fjärdedelar av väggarna är lika vita som en yuppies tänder, bländande skönt. Den sista fjärdedelen är brun där det målats ett träd i guldig färg. Gissningsvis en ek. Gud vad chic, som det irriterrande fruntimret i reklamen för tidningen med samma namn skulle sagt. Mot den trafikerade vägen sitter tre stora fönster som släpper in mängder med ljus. Något som skulle bli ödesdigert på morgonen, då avsaknaden av gardiner skulle göra sig jobbigt påmind. Rummet är rymligt men när det saknas möbler, dekorationer och gardiner kan inte betyget bli högre än två små skedar utav fem.
Sömnen
Då mitt enda rena lakan befann sig i Djurängen blev nödlösningen att slänga ner en filt som liggunderlag. Bor man i kollektiv är det lika bra att bete sig som en fattig. Att somna, trots några corn flakes-chaufförer som brände förbi utanför, var inga problem. Sömnen flöt på smärtfritt och sängen är som rapporterat lagom mjuk att sova i. Om sömnen var smärtfri var inte uppvaknandet det. Med en sol som bränner rakt igenom det oskyddade fönstret förvandlades jag snabbt till någon svettig strandraggare som gillar att äta korv och tycker att Metallica är världens fränaste och häftigaste band. Jag har aldrig känt mig så värdelös. Trots idoga försök att somna om gick det inte att undkomma solens strålar som värmde på något fruktanslöst. Här blir det ett tudelat betyg. Sömnen var en fyra men uppvaknandet var värt noll. Därav blir betyget två små skedar återigen.
Drömmar
Inga drömmar att rapportera. Nu orkar jag inte med att bry mig om att sätta betyg på icke-existerande drömmar. Men jag hör Bruce Springsteen - The River genom väggarna. En fantastisk låt och en arbetarklasshjälte som faktiskt betyder något. Fem små skedar till det, skål!
/Pelle Bengtsson
Kommentarer
Postat av: Fredberg
Ditt indirekta påhopp på ett MetallicaFan kommer inte gå smärtfritt förbi. It Echoes in eternity. Och jag kommer vara där och jaga dig tills du får ett passande straff. Du förstår inte allt Per, Metallica är en av de sakerna. Det är djupare än Mediautbildningen i Kalmar.
Trackback
